Thankful For My Family

Hello och det borde vara god natt för längesen egentligen men jag ligger här och kan inte somna. Jag tänker på allt jag har att vara tacksam över och att livet är rätt underbart ändå! Miralem växer och växer man hänger inte riktigt med i svängarna. Tänka sig att vår lilla pojke blir ett år nu i Februari! Som ni ser har vår pojk väldigt långt hår och jag vägrar att han ska klippa sig! Sparar så han kan ha allt i en man bun.

Detta har varit det mest underbara, påfrestande, stärkande, prövande året hittills men helt klart det bästa året jag varit med om.

Det stora minus med att vara mamma måste jag tycka är den ständiga oron över sitt barn. Tänk om det händer något, om han blir allvarligt sjuk, skadar sig mm.. och man känner att man aldrig någonsin kommer att sluta oroa sig. Den känslan är extrem jobbig för mig då jag under de senaste åren verkligen levt dag för dag och inte brytt mig ett skvatt om att bry mig om vad som skulle kunna hända utan jag var mer händer det så händer det. Ni vet den där kända YOLO förkortningen. Det var jag i ett ord förut. Att Miralem kom till världen var det bästa som kunde hända mig och mitt liv och att få dela den händelsen med världens bästa partner och livskamrat är verkligen grädden på moset!

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *